|
Jag gjorde inte mycket i somras. Gled mest rundor helt enkelt. Rastlös kan jag faktiskt inte påstå att jag kände mig, jag gjorde ju saker hela tiden. Träffade vänner, fikade, festade, umgicks med familjen, hjälpte till med allt där hemma and so on. Dock så kände jag ju självklart att det var dags att ta tag i saker och ting och faktiskt göra något. Att flytta verkade väldigt kul och spännande och allt det där. Jag funderade på Göteborg, Stockholm, Lund, det mesta. Det visade sig att Melissa ville till Stockholm (tanken om att bo tillsammans med någon hade egentligen inte slagit mig innan, men det blir ju billigare så "why not?" tänkte jag - det innebar ju att jag skulle få komma iväg!) och sen bara flöt det på. Vi fick ett bra (billigt) boende efter ungefär två månader och sen plötsligt så bodde jag i Stockholm. För att prova något nytt helt enkelt. Om jag ska vara ärlig så trodde jag inte det skulle vara länge, men om jag blev kär i det så var jag öppen för det! Men det var något som inte kändes rätt, redan från början. Jag började funderade mycket på det. Blev fast i det. Det är så jag gör, så jag fungerar. Jag bara tänker, tänker och tänker. Sen tänker jag lite till. Att jag inte hade något att göra om dagarna gjorde ju knappast saken bättre. Men att försöka komma fram till ett beslut, alltså om jag skulle satsa på Stockholm eller bara sticka hem var grymt svårt. Jag mådde inte bra, alls. Och det har inte varit enkelt. Jag fick jobb och det blev något lättare, men mest för att jag inte behövde tänka hela dagen, varje dag. Innerst inne visste jag vad jag ville, men kanske inte vad jag ”borde”. För att göra en grymt lång historia kort så bestämde jag mig för en vecka sen, jag drar tillbaka till Skåne helt enkelt! Varför stanna här när jag inte trivs? Inte i boendet, inte med livsstilen och inte med tanken alla pengar jag bara kastar iväg (för helt ärligt, det är så det har känts) och för vad? Ja fine, här finns många möjligheter osv, men jag bor hellre här i framtiden när jag har något stabilt att stå på, pengar och faktiskt kan leva! För när det väl kommer till kritan så handlar det väl om att vara glad och lycklig och känna att man kan vara på väg någonstans? Och det är jag inte här, inte just nu. På något sätt så känns flytten till Skåne nu så som det skulle kännas inför flytten till Stockholm, lite av en nystart. Jag är mer motiverad till att komma igång än vad jag varit innan och det tackar jag flytten för! Jag är stolt över vad jag har gjort och glad att jag gjorde det, men nu är det dags för nästa steg helt enkelt - svårare än så är det inte. Så Skåne – vi ses om lite mer än tre veckor! I cant wait!!
|